Vår senaste övning på kursen i regenerativt lantbruk och holistic management handlade om att uppleva ett landskap utifrån de fyra ekosystemprocessserna (energiflödet, vattenkretsloppet, mineralkretsloppet och artsamspel). När jag suttit med den en stund kändes det dock som att jag dömde den plats jag befann mig på. Mycket var så långt från den potential jag sett på andra platser. Kanske var det som att ge fisken betyg för hur väl den klättrar i träd där jag satt på min grusås.
Upplevelsen fick mig att tänka vidare på något jag känt innan jag började kursen. Hur kommer det sig att jag utbildare mig igen? Längtar jag inte efter att skala av? Tack och lov är det nog så paradoxalt att denna kurs kan hjälpa mig att just skala av. Iallafall lät jag tankarna fortsätta vindla och jag mötte begreppet ”beginners mind” (från buddismen). Jag beslutade mig för att gå ut och testa igen.
Efter att jag slagit mig ner slöt jag ögonen och blickade in i mörkret. Visst fanns det skiftningar i mörker/ljus men annars var det som att flyta runt i rymden i ett gränslöst vacuum. Mitt synsinne vande sig vid denna verklighet. Jag föreställde mig att detta var allt jag upplevt tidigare och sedan öppnade jag ögonen och tog in det som strömmade mot mig.
Om du vill så testa! Det är spännande! Och vill du sedan dela din upplevelse med mig och andra så skriv här eller i de andra sociala kanalerna, privat om du vill. Så kan jag sammanställa upplevelserna sen och också dela min.