Att inspireras av regenerativa praktiker när hästar är en del av ens liv kommer med vissa utmaningar. En häst är ingen ko och deras behov skiljer sig från varandra. För några år sedan gick jag en onlinekurs hos Equiculture där vissa aspekter av hästen som biologisk varelse betonades. Låt mig presentera dem här:
- Hästens foder bör vara energifattigt och fiberrikt.
- Hästar äter mycket och siktar på kvantitet framför kvalitet.
- Hästar är grovtarmsfermenterare (till skillnad från korna som är idisslare).
- De förlitar sig alltså på bakterier i blindtarm och tjocktarm för matsmältning och näringsupptag.
- Migrerar inte utan håller sig till ett mycket stor område, ett ”home range”, där de äter vad som finns. Detta betyder att de äter samma arter i olika stadier över året. Jämfört med bison med släktingar som hela tiden sökte den nya tillväxten på gräset.
- De är i ständig rörelse och på alerten. Under ’rätt’ förutsättningar betar och går de 1km/h.
- Hästar saknar gallblåsa och behöver därför söka och äta mat upp till 20 timmar per dygn för att buffra magsyran.
- Fiber hjälper dem uppleva mättnadskänsla och därmed kunna ta en paus från ätandet.
- De ’är designade’ att gå upp i vikt under sommaren och tappa vikt under vintern.
- Hästar har framtänder i både över- och underkäke och kan beta ner gräset ända ner till marken. Om de har ett val gör de inte det utan rör sig vidare till mer fibröst gräs.