Ta ett träd, en ek till exempel. För att kunna ha så djupa rötter och sitta så fast behöver de vara flexibla för att inte brytas sönder av vinden.
Just nu påminns jag om att ha dem, ekarna, som förebild. Om jag har en väl förankrad, djupt rotad vision – vilket jag anser mig ha om att djuren och naturen, inklusive jag själv ska kunna leva väl nu och i framtiden, behöver även jag vara flexible med min approach, men min väg mot målet. Så dags att bli flexibel:
Jag skrev ju om att jag tänkte så i lucern i vallen för att få upp proteinhalten i grovfodret. Idag har jag talat med min veterinär om hästarna som lätt får fång. Han menade att lucern i både pellets och hack fungerar väl när hästarna inte har några fångkänningar utan mår bra, vilket är precis vad jag ger och också upplever. Men när jag frågade om att så i lucern i vallen menade han att det hade han själv inte gjort. Och jag kan se varför, då har jag inget av mitt lågvärdiga grovfoder kvar när de behöver det om de skulle få ett anfall.
Så, jag tänker om. Inget lucern i det jag kallar Fridhemsåkern eller Djupavadsåkern. (Dem får fortsätta fundera som skafferi för fångkänsliga typer. Hoppas bara inte gödsligen som skett över vintern ställer till det… Ah, holistic management kom och hjälp mig.) Däremot tänker jag mig så i lucern i den delen av Bushögsåkern som jag tar hösilage på. Där visade analysen förra året högt energi men extremt lågt protein. Jag ser det också på hästarna som gått och ätit det hösilaget nu över vintern. Några av dem har börjat få den typiskt runda magen som tyder på proteinbrist trots att de fått lucernhack och-pellets upptill (uppenbarligen inte i tillräckliga mängder).
Ett annat beslut som jag nu fattar är att försöka ta hö istället för hösilage. Tidigare har vi alltid slagit och skördat hö. Det känns som det mest rimliga och naturligaste ur hästarnas perspektiv. Men när livet blev för hektiskt med små barn och flera hästar var det praktiskt att låta stora entrepenörer göra jobbet. Planen nu är fortfarande att leja ut jobbet, alltså ta in stora nätade rundbalar och fylla ladorna med dem. Det som inte får plats testar jag att lägga i ormar, det vill säga att balarna ligger med den rundade sidan mot backen och platta sidorna mot andra balar i norr-södergående riktning. Jag har förhört mig om andra som gör såhär i Sverige och det är dags jag testar själv. Hoppas nu att vi lyckas torka gräset tillräckligt så att detta funkar bra. Tidigare har vi ju haft höfläkten som backup. Önska mig lycka till 😉