Insikt i mitt psyke

För några veckor sedan gick jag runt och undrade om jag lever ett splittrat liv. Lever jag ett splittrat liv eller är upplever jag delarna av en större helhet. Jag spaltade upp vad jag ägnade mig åt:

• Odlar grönsaker, frukt och bär
• Förädlar och förvarar ovanstående
• Lever med hästar
• Rider
• Studerar regenerativt lantbruk med mera
• Praktiserar kraniosakral terapi
• Har bistockar och en bikupa (under översyn av Hannes Bonhoff för all del och tack och lov)
• Praktiserar att möta andra arter
• Har höns
• Ordförandeskap i en kooperativt förskola
• Lever med och umgås med mina barn och man
• Tränar i olika former
• Funderar över och beställer dammar
• Planterar nötträd
• Utövar någon form av städning, underhåll och finthållande
• Osv…

Notera att jag inte delar detta för att visa att jag får så mycket gjort, eller är så duktig. Det får jag inte och är jag inte. Detta sprang ju ur känslan att jag missuppfattat nåt, fått nåt om bakfoten. I en specialiserad värld beter jag mig omvänt, så mycket begriper jag.

Men. Så började jag läsa textboken av Allan Savory, Holistic Management – a commonsense revolution to restore our environment. Som tur är är den väldigt trevlig att läsa och jag fick en annan känsla än då jag började med handboken… Bara efter ett par kapitel kom en insikt, en insikt i mitt eget psyke. Det är ju inriktat på helheten! Jag hade tittat på det helt fel, genom att spalta upp vad jag gör ser det fragmenterat ut, som försök att specialisera sig på allt för många delar. Men Allan Savory uttrycker det så tydligt: ”The discovery that a holistic perspektive is essential in management is the most vital…” (Ovan länkade bok, s 21). Och, ”in studying our planet and the many creatures inhabiting it we cannot meaningfully isolate anything, let alone control the variables. Earth’s atmosphere; its plant, animal, and human inhabitants; its oceans, plains, and forests; its ecological stability; and its promise to humankind can only be grasped when they are viewed in their entirety. Isolate any part, and neither what you have taken nor what yuo have left behind remains what it was when all where one” (s.23).

Som akademiker är detta bökigt. Trots att det bland annat var statsvetenskap jag studerade är jag såklart ändå tränad i att bryta ut delar och studera dem. För att hur ska vi kunna försöka förstå utan att förenkla? Som Tor Nørretranders skrev – en fullständig beskrivning av verkligheten behöver ta upp lika mycket plats som den verklighet den försöker beskriva (fritt ur minnet).

Som tur är ägnar jag mig inte längre åt vetenskap i strikt bemärkelse, jag försöker bara leva på ett rimligt vis på denna planet. Jag behöver alltså inte förstå allt, jag behöver snarare inse att jag inte kan förstå allt. Jag behöver omfamna mysteriet, hela den intrikata verkligheten och dess brist på gränser men myriad av övergångar. Respektera den andre, gå varsamt fram, ja hur praktiken kommer utvecklas återstår att se.

Men, insikten i mitt psyke, att det strävar efter något i linje med verklighetens betingelser är en befrielse. Tack för den Allan Savory!