Utgångsläget

Gården Fridhem har varit i familjens ägor sedan december 1998. För ungefär tio år sedan köpte min man och jag den av mina föräldrar. Förra året köpte vi till fyra hektar åker från en grannfastighet.

I tidernas begynnelse hade min mor och jag två hästar som senare blev tre plus en inackorderad häst. På somrarna brukade det tillkomma ytterligare två hästar. Hagen vi använde var det stora naturbetet bakom gården. Tidigare ägare hade haft får på marken. Vi var måna om att ge hästarna så stor frihet som möjligt och ganska snart gick de på all betesmark året om.

Uppe på åsen i beteshagen med utsikt ner över vallen

Det gick bra i början men på senare tid har hästantalet utökats och vi har nu sex hästar. Marken eller växtligheten har inte fått någon direkt chans att återhämta sig. Så för ett par-tre år sedan insåg jag att jag måste börja dela av hagen så att den får vila och så att gräset får en chans att växa.

Bild från hitta.se över hagen

Naturbetet bakom gården är nu uppdelat i tre längsgående bitar med staket tvärs över på vissa ställen. Vi har också skapat ett nav ungefär på mitten där det så kallade sommarskjulet står och där de får vatten. Men hjälp av det navet kan jag sedan öppna hagar åt både öster och väster och vila övriga. Alternativt så har vi navet nere vid gården med större ligghall och vatten. Naven blir offerhagar, det vill säga där blir det mer betat och chansen till vila för mark och växtlighet försvinner.

Sedan har vi vall, tre hektar mitt emot gården som utökats med de fyra hektar vi köpte. Där har vi tagit hästarnas vinterfoder. Vi har velat skapa ett foder som hästarna mår bra av. Marken har bara plöjts och såtts om ett par gånger på 25 år och bara gödslats enstaka gånger med vårt egna naturgödsel/hästgödsel. Ni kan kanske ana på satellitbilden här hur kvävefattig vår mark är jämfört med grannarnas som besprutas och konstgödslas. Vi har tagit en höskörd per år och låtit återväxten stå. Tanken var att återväxten skulle vara gödande, men jag anar att den skuggade och störde nytillväxten året efter.

Det vänstra stycket är vår originalvall och stycket till höger med liten skogskulle, paddock och två olika sorters grönska är de nya fyra hektaren.

Jag tänker inte värdera våra tidigare val direkt mer än att jag vill vara en del av att en gård som sjuder av liv, både många arter och många individer. I år har vi hägnat in alla dessa sju hektar med bushögen, den lilla kullen med bland annat ek som ett nav och ungefär fyra fållor runt. Hästarna har betat här efter höskörden. Nyligen satte jag, men hjälp av min man och far, upp en ligghall så att hästarna ska kunna gå på vallen på vintern. Tanken är att cirkulera näringen här, alltså att de fodras med höet som är slaget här och alltså gödsel och foderspill går tillbaka till marken. Detta är inte riktigt utgångsläget utan något jag kommit fram till på sistone och jag får skiva mer om det framöver.

För ett antal år sedan hägnade vi in björket i förlängningen av hagen och förra året hägnade jag in hela området tills en grusväg skär av vår mark. Både dessa bitar är gammal betesmark, som det mesta av utmarken på åsen hos oss. I björket är det alltså främst björk, som vi lät gallra och de tyvärr gallrade väldigt produktionsskogsmässigt. Det sista stycket är planterat med gran och det löper som en liten bäck igenom.

Björket till vänster och skogshagen till höger

Vad som sedan återstår av marken är en hektar vall och ungefär sex hektar ”skog”. Vallen är redan inhägnad sedan ett par år tillbaka. Där går hästarna tidigt på säsongen och sent efter att gräset återhämtat sig efter höskörden. Skogen tänker jag röja lite i så det går att ta sig fram och sedan hägna in till skogsbete. Men mer om det en annan gång.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *